En rejäl dos färg

Vitt är knastrande snö, “White Christmas”, sjukhus, Lucia, Klu Klux Klan och Marilyn Monroes fladdrande klänning. Rött är passion och den glamorösa röda mattan. Färg är utgångspunkten i den nya föreställningen, av koreografen Ben Wright, på Skånes Dansteater.

I ett vitt, papperssmyckat rum får vi i publiken uppleva en färgstark dansteaterföreställning som går från vitt till svart. Dansarna rör sig in och ut genom de nio dörrarna på scenen och färgerna avlöser varandra en efter en. Föreställningen är ett collage av färger där varje färg i sin tur innefattar ett collage av associationer. Vissa sekvenser är längre, andra kortare. Vissa är intensiva, andra lugna.  Genom rörelse, sång och tal utforskas reaktioner på färgerna i ljuset vi kan se. Till varje färg finns en specialskriven låt av kompositören Jules Maxwell och varje ny färgnyans introduceras genom en känd målning. Först ut är den vitmålade amerikanska flaggan, “White Flag” av Jasper John.

Föreställningen innehåller en del humor. I flera inslag mimar dansarna till olika förinspelade röster, bland annat till en barnröst som berättar historien om Rödluvan och vargen. Den späda barnrösten, som visualiseras av en vuxen mans mimik, får en komisk effekt. Så även den uttrycksfulla mimiken och kroppsspråket i framträdandet till youtube-klippet “Double rainbow” som får mig och mitt sällskap att fnissa i bänkraden.

Vissa färgassociationer är snudd på övertydliga, andra referenser kan vara svårare att uppfatta beroende på din ålder/erfarenhet/preferenser. Double rainbow känns säkert igen för vissa i publiken, för andra är filmdialogen från Hitchcocks ”En studie i brott” glasklar. Oavsett väver dansarna skickligt ihop rörelserna och färgbilden tillsammans med den härliga ljudbild som Alan Stone står för.

Mitt sällskap och jag gillade de starka associationer som skapas av små detaljer på en avskalad scen, krasandet av snö under kängor, solskenet som lyser in genom det gula tyget. Det finns något väldigt omedelbart och nästan barnsligt med hur man förhåller sig till färger. Redan i förskoleåldern finns det tydliga idéer om att blått är himlen, grönt är gräs osv.

Fem minuter före slutet avbryts tyvärr premiärföreställningen på grund av en olycka bakom scenen. Ett oerhört tråkigt slut på denna trevliga kväll. Vi hade gärna velat applådera ensemblen men får nöja oss med att visa dem vår uppskattning med denna text.

Ben Wright står bakom succéer som ”the feeling of going” och ”To see the world while the light lasts”, två storslagna verk som Skånes Dansteater framfört på Malmö Opera. Denna gång har han skapat för det mindre formatet, den mer intima scenen. Idén till ”Spectrum” föddes när koreografen Ben Wright hittade sin bortgångna morfars skissbok om måleri. Hans morfar hade blandat färgkartor och tips om teknik med sina egna observationer och associationer gällande färger. Tillsammans med dansarna har koreografen iscensatt sitt eget klotter från sina skissböcker i ämnet.

Koreografi, regi: Ben Wright
Scenografi, kostymdesign: Will Holst
Ljusdesign: Guy Hoare
Ljuddesign: Alan Stones
Sånger: Jules Maxwell
Dansare: Anna Borràs, Brittanie Brown, Kit Brown, Peter Jansson, Belinda Nusser, Sindri Runudde

”Spectrum” spelas t o m 8 april 2017 på Skånes Dansteater

 

Camilla Wilhelmsson, såg premiären av “Spectrum” 25/2

 

 

Foto: Malin Arnesson