Fantastisk Fantom

Det myllrar av människor när vi kommer gående utanför Det Ny Teater. Det är en härlig lördageftermiddag och vi ska, för första gången, besöka en matinéföreställning på Det Ny Teater. Bland publiken pratas det om föreställningen; några svenskar har sett den utomlands, andra pratar om filmen, ytterligare någon nämner Peter Jöback och många verkar ha kommit för den underbara musiken.
Vi ser verkligen fram emot det här! En av oss kan varken svenska eller danska men det kommer inte att ha någon betydelse visar det sig. Har man sett filmen, sett musikalen någon annanstans eller bara läst historien så räcker det.

 

Maskeradbal – John Martin Bengtsson

När väl föreställningen är slut och vi står med hela publiken och applåderar så vi får ont i händerna börjar vi genast prata om vad vi har upplevt. Det surrar av musik, underbara toner och en färgskala som tagit oss från svart och grått till regnbågens alla färger. Det har hörts snyftningar och fniss i publiken och då och då har man hört de som dragit efter andan. Ja, det har verkligen varit en upplevelse där tiden liksom stannat upp i den värld vi alla befunnit oss i.

Tänk om alla operahus har en hemlig värld under alla kulisser, loger, skrymslen och vrår? Vem kan finnas där? Själva mystiken är påtaglig även om förnuftet säger att detta är historien om en man som kommit på kant med världen och livet. Så sorgligt men också utmanande för våra tankar om rätt och fel, om hur vi ska vara mot andra och vilka konsekvenser våra handlingar kan få.
Alla de andra, i den synliga delen av Parisoperan anno 1880-tal, reagerar och agerar med och mot det som händer. Kastas mellan vidskepelse och konkret kunskap, mellan den egna önskan om berömmelse och konsten att glädjas åt andras, mellan drivet att skapa något eget och tvånget när någon annan styr.

Garderoben – Christian Lund & Sibylle Glosted

Vi är förbluffade över hur mycket inlevelse vi upplever att ensemblen spelar med denna eftermiddag, de har ju en föreställning till på kvällen. Det känns som om de verkligen ger allt men ändå med en kontroll i prestationerna som är både avslappnad och nästan hundraprocentigt knivskarp. Orkestern spelar fantastiskt väl och scenografi, specialeffekter och ljus bara fördjupar känslan av en annan tid, en annan värld.

Fantomen, John Martin Bengtsson, lyckas med att vara mystisk, skrämmande, ömkansvärd och trollbindande i sin tolkning av geniet i Parisoperans källare. Hans Christine Daaé, Sibylle Glosted, skapar en vacker, skönsjungande ung kvinna som blommar ut när hon så snabbt måste bli vuxen och göra sitt val. Raoul är en svärmorsdröm till ung man som gestaltas med både med naiv romantik och kraftfull manlig skyddsinstinkt av Christian Lund. Anna Vaupel Needham är verkligen den italienska primadonnan Carlotta Giudicelli som avskyr att hamna i bakgrunden på sin stora scen. Så många välspelade karaktärer, så många scener, så mycket underbar och väldigt välspelad musik – en magisk lördag eftermiddag på Det Ny Teater i Köpenhamn.

Maskeradbal – ensemble

 

The Phantom of the Opera

 

Foto: Miklos Szabo