Het kärlek på tre

Den 22 februari hade pjäsen “After Miss Julie” premiär på Krudttønden i Köpenhamn. Det är den senaste föreställningen av That Theatre, Danmarks bästa engelskspråkiga dramasällskap under ledning av Ian Burns.

Handlingen är förlagd till mellankrigstiden i England där efterdyningarna av Första världskrigets fasor fortfarande kan skymtas i kulisserna och med ett klassamhälle i delvis förfall. Miss Julie, förtjänstfullt spelat av Maria Winther Nørgaard, tillhör den dekadenta överklassen som frodigt förser sig med fördelar på andras bekostnad. Hennes rival, som hopplöst tillhör tjänstefolkets rang, spelas av Johanne Wang-Holm. Deras gemensamma kärleksintresse, chauffören John, spelas av Benjamin Stender. I en eldig tarantella på tre förför Miss Julie sin fars chaufför vilket leder till en djävulsk plan att kasta konventionerna överbord och starta om med stulna pengar i ett nytt land. Skall planen lyckas måste det förgångna raderas ut och klasstillhörigheten likvideras, men inte utan ett sista försök till att vidmakthålla gamla maktbalanser och nedärvda, förlegade sociala beteendemönster.

Regissören Ian Burn, tillika teaterdirektör för That Theatre, har genom 20 år levererat engelskt drama i världsklass i Köpenhamn. “After Miss Julie” är inget undantag utan snarare en bekräftelse på att han återigen höjt ribban för vad som kan låta sig göras inom Krudttøndens fyra svarta väggar. Om än det kunde verka vara lite trögt i början av pjäsen så förtätas snart stämningen och en flerbottnad mörk intrig utspelar sig och griper tag i publiken, likt en tarantella som väntar på sitt byte och när väl publiken är inom slagavstånd så slår hon till och spinner en väv runt sitt byte så tät att inget avledande ströljus tar sig in. Inga lättköpta poäng utan det krävs ett visst engagemang av publiken för att se bakom de fallande fasaderna i ett England som står i en brytningstid mellan två system.

Skådespelartrion utför ett skickligt hantverk givet black boxens begränsningar. Framför allt så tycks Johanne Wang-Holm bemästra de små utspelens svåra konst. Ett höjt ögonbryn, en snilskt leende, en blick säger ofta betydligt mer än stora, bombastiska utspel i dessa sammanhang. En sann domptris av publik och text. Stender och Winther-Nørgaard är också bra men behöver vila lite mer i texten och ge de subtila undertonerna mognad och ibland ta över och förlita sig på publikens och materialets inneboende styrka och respons.

”After Miss Julie”, 22 februari–25 mars, www.that-theatre.com