Manhattans Romeo & Julia

De rivaliserande gängen Jets och Sharks slåss om makten på gatorna. När Tony, som tillhör Jets, och Maria, syster till ledaren för Sharks, förälskar sig i varandra ställs allting på sin spets. Kan deras kärlek överleva i en värld full av fördomar, rivalitet, hat och våld? Handlingen bygger på Shakespeares Romeo och Julia och utspelar sig i gängmiljö på New Yorks västra sida i slutet av 1950-talet. Det Händer har varit och sett West Side Story på Malmö Opera.  

West Side Story, Malmö Opera. Foto: Malin Arnesson

Musikalen har mer än 60 år på nacken och Shakespeares originalhistoria Romeo och Julia mer än 400. Ändå är berättelsen lika aktuell idag. Rädslan för det okända, fördomar och vi-mot-dom-mentaliteten återfinns även i dagens samhälle.

West Side Story var den första musikalen som framhävde dansen som berättande element, bland annat med koreograferade slagsmålsscener. (Det var koreografen Jerome Robbins som fick idén till att modernisera Shakespeares ”Romeo och Julia” och förlägga handlingen till NY. Det är inte så konstigt att just dansen fick en så stor tyngd eftersom Robbins var starkt övertygad om dansens förmåga att berätta starka historier.) Dansen är också en stor del av behållningen av musikalen. Koreografin är med och berättar tydligt en del av historien. Det är härligt att se att dansen har lika stor betydelse som musiken och sången. Ingen av de olika berättande elementen klarar sig utan de andra.

Scenografin är en hög stålkonstruktion som fyller hela scenen, både på bredd och höjd. Den påminner om en byggarbetsplats med halvt påbörjade höghus, balkar och avsatser. Den klassiska brandtrappan, som ofta figurerar i New Yorks miljöer, finns där. Att scenen kan vridas utnyttjas maximalt med att artisterna springer, hoppar och klättrar allt medan scenen snurrar runt. Vid ett tillfälle skapar det en oerhörd känsla av förflyttning i det urbana rummet då Maria och Tony promenerar tillsammans och vi i publiken får följa med dem längs med gatorna i NY.

West Side Story är ingen lättsmält musikal, dels är det ingen lycklig historia och dels skaver musiken stundtals vilket dock är meningen och förstärker de motsättningar som är mellan gängen. Dialogen skaver också tyvärr emellanåt på sina ställen, språket flyter inte riktigt och det känns lite uppstyltat i dialogen. Det ligger emellertid inte till last för helheten och det dyker även upp några guldkorn textmässigt.

Det finns många fina rollprestationer i uppsättningen. Kitty Chan, som spelar Anita, gör en otroligt övertygande rollprestation. Både med sång, dans och sitt agerande. Anton Zetterholm, som spelar huvudrollen Tony, har en fin sångröst som passar bra i musikalsammanhang. Den andra huvudrollen, Maria, innehas av Frida Johansson som är en klassiskt utbildad sopran men det är något med att rösterna är olika skolade som inte riktigt gifter sig i duetterna mellan huvudpersonerna.

Det är en maffig uppsättning med ljuvligt fartfyllda dansnummer och stora känslor. Det är också härligt att se att Malmö Opera har satsat på att ta in riktigt unga aktörer i sin ensemble, där flera gör sin debut på en stor scen.

Det jag tar med mig från de nästan tre timmarna på operan är helheten av uppsättningen, den stämningsfulla scenografin och samspelet med dans, musik och sång. Sin olyckliga historia till trots, är det en fantastisk musikal att gå och se.

 

West side story

 t o m 16 december

Baserad på en idé av Jerome Robbins inspirerad av Shakespeares Romeo och Julia.

I rollerna: Anton Zetterholm, Frida Johansson, Patrik Riber, Kitty Chan, Sara Lehmann, Suad Demirovic, Oscar Pierrou Lindén, Alvaro Estrella med flera

West Side Story, Malmö Opera. Foto: Malin Arnesson

Musik: Leonard Bernstein
Manus: Arthur Laurents
Sångtexter: Stephen Sondheim
Översättning: Jason Diakité
Scenografi: Steffen Ararfing
Kostym: Anja Vang Kragh
Video: Luke Halls
Ljus: Åsa Frankenberg
Ljud: Anders Ekstedt
Koreografi: Signe Fabricius
Regi: Kasper Holten
Dirigent: Magnus Fryklund

Malmö Operaorkester

 

Foto överst: Katja Tauberman