Roligt underfundig musikalkomedi

På den lilla teatern i Lilla Beddinge spelas under sommaren “Stinsen brinner”, en glad musikalkomedi om ett politiskt beslut som spårat ur. Ursprungligen hade komedin premiär 1987 och är skapad av Claes Eriksson, Galenskaparna. Den spelade på Lorensbergsteatern i Göteborg hela 261 gånger.

Nu har den fått en välbehövlig uppfräschning med relevanta hänvisningar till dagens företeelse och trender. Det hade nog blivit ganska mossigt att bara spela den rakt av, det har ju trots allt gått drygt 30 år sedan den skrevs.

Komedin utspelar sig på en nedläggningshotad tågstation någonstans i Sverige. Den hängivne stinsen Axel och hans trogne vapendragare Sören väntar på ett tåg som aldrig kommer. De får besök av byråchefen Gerard från Statens Järnvägar vars enda anledning att besöka stationen är att meddela det egna beslutet att lägga ner densamma. Resenären Harry och hans raka motsats Ernst försöker få klarhet i om det över huvud taget kommer något tåg för att ta dem bort från stationen. Närpolisen Larsson undersöker ett tips om en man i en säck. Spelet kan börja.

Över lag är det en musikalkomedi med alla de traditionella Galenskaparinslagen. Förväxlingar, ordlekar och snabba kostymbyten och man kan utan större svårighet se vilka roller som är skrivna för de specifika Galenskaparna och After Shave-medlemmarna. Här i ligger faran för att hela föreställningen skall kantra och haverera i ett moras när man försöker efterlikna ursprunget. Så är dock inte fallet i Lilla Beddinge teaters uppsättning.

I den för säsongen tomma maskinhallen har man lyckats skapa en genomtrevlig atmosfär redan när man tar de första stegen innanför porten. Alla de frivilliga som möter publiken får en att känna sig så välkommen. Stämningen är familjär, välkomnande och lättsam. Precis så som man vill ha det en underbar sommarkväll på skånska sydkusten.

Det är ganska lätt att det blir ganska “pajigt” och halvdant när man är en liten teater med endast eldsjälar och volontärer att förlita sig på. Detta är absolut inte fallet här. Scenografin är snygg och fungerar, tekniken är bra, musiken är galant, skådespeleriet sitter precis där det skall. I en komedi är timing nästan allt och det besitter denna ensemble. Man låter de olika karaktärernas särdrag spela ut, dröja kvar, för att förstärka situationen. Man räds inte att låta en stins obekvämt halvligga över ett ryggstöd medan han försöker ta in att hans älskade station kommer att läggas ner. Det är modigt att låta scenen få vila i det absurda utan att lockas ta billiga poänger i ett avsevärt högre tempo.

“Stinsen brinner” är ett gott stycke musikalkomedi spelat av ett professionellt gäng skådespelare och härliga statister. Stor eloge till Josef Törner, som spelar den eldfängde stinsen. Han håller ihop det ganska spretiga persongalleriet på ett fantastiskt sätt. Flankerad av Joel Zerpe blir de stationens nav som handlingen utspelar sig runt. Jim Änglykke spelar förtjänstfullt den prillige och principfaste byråkraten byråchef Gerard Vilén med stor inlevelse. Magdalena Mononen spelar tre paranta damer. Med den äran skiftar hon sömlöst mellan Mona, Bragdmamman och Rigmor. På Fredrik Wentzels rolltallrik hamnar en uppsjö speciella karaktärer som han alla lyckas gestalta med stor inlevelse.

“Stinsen brinner” på Lilla Beddinge Teater är det perfekta sommarnöjet. Lättsamt, proffsigt och väldigt roligt.