Stor kärlek – stort vemod

Det Händer fick förmånen att gästa uppfräschade Slagthuset för Malmöpremiären av Broarna i Madison County i fredags. Med leenden på läpparna och förväntansfullt småprat kom publiken promerande. Premiärkänslan förstärktes rejält av att den stora välvda portalen nu är entré. Den är verkligen vacker och så är också den enorma hallen som välkomnar med ett varmt ljus och lockande middagssorl strömmande från restaurangen.

Så börjar det och salongen tystnar. En enkel scenografi som gör att skådespelarna lyfts fram när de mejlsar ut sina karaktärer med väl regisserade rörelser och mycket bra sång. Orkestern behärskar de olika genrer av musik som tillsammans med texterna och skådespelarna så väl beskriver tankar och känslor hos de inblandade.

Berättelsen handlar om vardag, kärlek och vad som skulle kunna ha hänt om man gjort annorlunda i sitt liv. Det är frejdigt, eftertänksamt, sorgset och vemodigt och inte för inte hördes snyftningar och prassel med näsdukar bland publiken.

Francesca spelas av Victoria Tocca med en självklarhet i gester, tal och känslouttryck och mycket starka solopartier. Det känns som skulle det vara på riktigt. Hennes man, Bud, spelas av Joachim Bergström. Han lyckas med att ta fram den ängslan som skapas när hans fru börjar vara annorlunda mot vad han är van vid. Han undrar och blir rädd, frustrerad och ilsken. Han vill ju veta varför hon är som hon är. Robert Kincaid, fotografen som ständigt är på väg till nästa ställe, nästa uppdrag, spelas väl av Daniel Sjöberg. Hur snabbt han anpassar sig till en situation han aldrig trodde han skulle få uppleva visar på kraften i kärleken oavsett om man ska förlora den eller inte. Också han spelar så att det känns som ”så här är det väl”. Hans stämma är underbar i lågmälda partier, särskilt slås vi av hans à capella-parti som verkligen är en rysare i alla sin enkelhet.

Inte ofta sägs det att andra akten är lika bra, eller bättre, än den första men här vågar vi säga det. Även om åren efter det att Robert försvinner ur Francescas liv inte är så detaljerade så förstår vi, nästan, vad som hänt alla inblandade. Det är ändå Francesca som är huvudpersonen i historien och det släpper man inte taget om. Det tycker vi är rätt.

Vi är samtidigt så glada över att Petra Nielsen spelar Marge, alltför sällan syns hon på de skånska scenerna. Fullfjädrad i sin roll får även Marge ett erkännande i historien på det där svenska men ändå innerliga sättet som värmer så gott.
Ja, hela ensemblen är härliga att se i sina rolltolkningar, oavsett om de pratar, sjunger eller ändrar om rekvisitan. Så skönt att se att de är med för att de pasar i rollen och inte för något annat. Det blir så gediget från början till slut.

Vi rekommenderar alla varmt att se den; tiden flyger iväg, pausen är för kort – man hinner inte prata om allt man redan upplevt, och kan man inte gå nu så håll ögonen öppna efter nästa omgång då Broarna i Madison County spelas av den här ensemblen någonstans i Sverige.

 

 

 

Foto: Micke Sandström

Hela den fantastiska ensemblen hittar du på www.broarnaimadisoncounty.se